Varer svenske!

Unga släkte, du som träder
stolt en dag för framtids dörr,
minns i sol och minns i skugga
ädelt vlaspråk ifrån förr!


Gamla konung Gösta sade:
"Varer svenska!" Dessa ord
innefatta tro och kärlek
till den karga svenska jord.


Varer svenske! Hör, det klingar
liksom rassel utaf svärd,
när i blod de mörka bergsmän
gåfvo friheten sin gärd!


"Varer svenske!" Som en lösen
dånar det en aftonstund,
när den unge Karl den elfte
intog höjderna vid Lund.


Vid Svensksund, när Finska viken
färgades som vallmo röd,
genom dundret från kanoner
"varer svenske!" trotsigt ljöd.


Jämt när landet var i fara,
när det kräfde skydd och huld,
kunde konung Göstas valspråk
icke vägas upp med guld.


Det betydde stål i eggen,
det betydde mod i barm -
offer för en älskad moder,
som var stolt, som hon var arm.-


Länge, länge konung Gösta
hvilat i sin sarkofag,
men hans gamla lösen lefver
manande ännu i dag.


Varer svenske! Verkligheten,
bärande förförisk dräkt,
får ej ympas in i blodet
på vår unga svenska släkt.


Fosterlandet nu ej kräfver
sina söners lif och blod,
men det kräfver liksom fordom
plikttrohet och mannamod.


Fäderns allvar, fäderns kärlek
lyse oss på vägen fram,
att ej blå och gula fanor
höljas någonsin af skam!


Gyllene Liljor
utvalda dikter af Daniel Fallström